Det började så bra

Nu är ribban satt för dagen.

Det började så bra med sol ute, en god varm kopp kaffe framför tvn, en 3 åring som var pigg och glad. Men det glada morgonhumöret gick snabbt över till hysteri.

En glad och pigg 3 åring blir helt plötsligt (iofs inte så oväntat i denna ålder) arg och ska absolut inte borsta tänder eller gå på toa innan dagis. Vettig mamma räknar till 10 minst 5 ggr innan jag tappar tålamodet för att därefter "slita" upp sambon ur sängen som får ta hand om det hela medans jag springer hysteriskt omkring och tjurar.
- Men vad är det med män? Är dom född med mer tålamod än kvinnor? Vet dom ens om vad ordet stress betyder?
(nu drar jag inte alla män över en kam)
Barnet lämnat på dagis och det råder full tystnad i bilen, bara jag och radion - fruktansvärt skönt.
Svänger in på min parkering och ser en ful grön Volvo stå på MIN plats! Detta innebär att jag i all stress och hysteri måste åka runt hela stan för att hitta mig en annan parkeringsplats samt betala för den per timme.

Nu såhär i efterhand är jag fruktansvärt arg på mig själv. Varför är jag så mesig? Jag är vuxen, när ska jag lära mig att stå på mig? 

Nu sitter jag här på kontoret och fantiserar, jag borde ha parkerat min bil bakom den fula bilen för att sedan bara skita i hela grejen. Då är det hans sak att ta reda på vem jag är och be mig lite skenant att flytta på bilen. Jag hade självklart svarat att han snällt får vänta till klockan 17:00 då jag slutar mitt jobb. Läxat upp honom med ett och annat vad gäller privata parkeringar för att sedan lägga på luren och vara väldigt nöjd.

Jag satt inte ens en futtig lagg på hans ruta. Ingenting!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0