Disciplin?
Klockan är nu snart halv sju, ganska precis fått i mig en god middag. Nu kommer vi till disciplinen, hur är det med den? Kan jag tänkas klara mig utan godis ikväll?
- Jag brukar alltid prata till mig själv och bara säga att en liten bit choklad räcker. Och inom ett par sekunder så står man i affären och skall till att handla. Fort går det och helt plötsligt har man en full påse med snask.
- Vad hände med den lilla chokladbiten som skulle handlas?
Jag blir lika förvånad varje gång, och eftersom ämnet tagits upp så måste jag nu åka iväg för att köpa den där lilla biten choklad.
- Jag brukar alltid prata till mig själv och bara säga att en liten bit choklad räcker. Och inom ett par sekunder så står man i affären och skall till att handla. Fort går det och helt plötsligt har man en full påse med snask.
- Vad hände med den lilla chokladbiten som skulle handlas?
Jag blir lika förvånad varje gång, och eftersom ämnet tagits upp så måste jag nu åka iväg för att köpa den där lilla biten choklad.
Arbetsdagen lider mot sitt slut
Jag sitter fortfarande och tänker på mina (snart mina) skor. Dom var så fina där dom hängde, plus att dom såg så väldigt ensam ut. Jag försöker att hitta på bra anledningar till att få köpa dom, trots att jag redan har 3 par stövlar som även funkar denna höst/vinter.
Men jag kan väl inte låta dom hänga där i skoaffären, helt ensam
Blondinbella
Även jag kan inte låta bli hysterin kring Blondinbella och hennes (ingen kommentar) påhittade PR-Trick.
Jag hade själv aldrig hört talas om hennes blogg innan jag läste det på Klick.se, och tänker därför inte kommentera hennes blogg då jag igentligen inte har någon uppfattning av vad den handlar om.
Men när man ser alla hennes kommentarer så förstår jag inte varför Ni som inte gillar henne fortsätter att läsa bloggen?
- För mig är det helt ofattbart.
Det har verkligen blivit en hysteri kring denna blogg och det är roligt att se vilken "stormning" det kan bli pga en privatblogg.
Jag hade själv aldrig hört talas om hennes blogg innan jag läste det på Klick.se, och tänker därför inte kommentera hennes blogg då jag igentligen inte har någon uppfattning av vad den handlar om.
Men när man ser alla hennes kommentarer så förstår jag inte varför Ni som inte gillar henne fortsätter att läsa bloggen?
- För mig är det helt ofattbart.
Det har verkligen blivit en hysteri kring denna blogg och det är roligt att se vilken "stormning" det kan bli pga en privatblogg.
Småstadsliv
Sprang ut en snabbis på lunchen idag för att köpa mig ett nytt litet block att ha i väskan. Jag blir alltid lika förvånad varje gång jag går ut på stan över allt folk som bara går omkring och hänger.
- Är alla lediga? Jämt? (och detta är inte bara mellan lunchtid)
Jag kikade även in en sväng på min bästa skoaffär i stan och där hängde dom, stövlarna som jag måste ha! Självklart dyra vilket gör att jag måste tänka över hela köpet 1 eller 2 ggr. Jag är redan nu fullt medveten om att jag kommer köpa dom, behöver bara lite tid till att smällta priset.
Bor man i en småstad som jag så vet alla vem man är. Jag är (enligt mig själv) en helt vanlig kvinna i mina bästa år med sambo och barn. Jag är lyckligt lottad med ett bra jobb som ger mycket pengar, en underbart fin dotter och sambo. Under min tid på högstadiet samt gymnasiet så var jag en av dom "populära" (om man får vara så självtrogen och säga så?) Vilket störde många, tydligen sitter det fortfarande i. Det märks klart och tydligt när man går omkring på gågatan här i stan. Folk tittar och letar efter saker att skvallra om. Jag har aldrig tidigare brytt mig i det men jag känner nu att jag börjar. Jag är en människa som älskar mode och kläder och försöker att hänga med så gott det går. Jag gillar inte att sticka ut med märkvärdiga väskor eller hattar. Men ett par snygga skor till ett par schyssta jeans borde få vara okej.
Positivt tänkande
Det är något som jag måste börja lära mig. Visst, nu låter det som om jag alltid är negativ, men jag lyckas alltid hitta något negativt i det jag gör. Varför kan jag inte bara vara nöjd över det lilla?
Det började så bra
Nu är ribban satt för dagen.
Det började så bra med sol ute, en god varm kopp kaffe framför tvn, en 3 åring som var pigg och glad. Men det glada morgonhumöret gick snabbt över till hysteri.
En glad och pigg 3 åring blir helt plötsligt (iofs inte så oväntat i denna ålder) arg och ska absolut inte borsta tänder eller gå på toa innan dagis. Vettig mamma räknar till 10 minst 5 ggr innan jag tappar tålamodet för att därefter "slita" upp sambon ur sängen som får ta hand om det hela medans jag springer hysteriskt omkring och tjurar.
- Men vad är det med män? Är dom född med mer tålamod än kvinnor? Vet dom ens om vad ordet stress betyder?
(nu drar jag inte alla män över en kam)
Barnet lämnat på dagis och det råder full tystnad i bilen, bara jag och radion - fruktansvärt skönt.
Svänger in på min parkering och ser en ful grön Volvo stå på MIN plats! Detta innebär att jag i all stress och hysteri måste åka runt hela stan för att hitta mig en annan parkeringsplats samt betala för den per timme.
Nu såhär i efterhand är jag fruktansvärt arg på mig själv. Varför är jag så mesig? Jag är vuxen, när ska jag lära mig att stå på mig?
Nu sitter jag här på kontoret och fantiserar, jag borde ha parkerat min bil bakom den fula bilen för att sedan bara skita i hela grejen. Då är det hans sak att ta reda på vem jag är och be mig lite skenant att flytta på bilen. Jag hade självklart svarat att han snällt får vänta till klockan 17:00 då jag slutar mitt jobb. Läxat upp honom med ett och annat vad gäller privata parkeringar för att sedan lägga på luren och vara väldigt nöjd.
Jag satt inte ens en futtig lagg på hans ruta. Ingenting!
Det började så bra med sol ute, en god varm kopp kaffe framför tvn, en 3 åring som var pigg och glad. Men det glada morgonhumöret gick snabbt över till hysteri.
En glad och pigg 3 åring blir helt plötsligt (iofs inte så oväntat i denna ålder) arg och ska absolut inte borsta tänder eller gå på toa innan dagis. Vettig mamma räknar till 10 minst 5 ggr innan jag tappar tålamodet för att därefter "slita" upp sambon ur sängen som får ta hand om det hela medans jag springer hysteriskt omkring och tjurar.
- Men vad är det med män? Är dom född med mer tålamod än kvinnor? Vet dom ens om vad ordet stress betyder?
(nu drar jag inte alla män över en kam)
Barnet lämnat på dagis och det råder full tystnad i bilen, bara jag och radion - fruktansvärt skönt.
Svänger in på min parkering och ser en ful grön Volvo stå på MIN plats! Detta innebär att jag i all stress och hysteri måste åka runt hela stan för att hitta mig en annan parkeringsplats samt betala för den per timme.
Nu såhär i efterhand är jag fruktansvärt arg på mig själv. Varför är jag så mesig? Jag är vuxen, när ska jag lära mig att stå på mig?
Nu sitter jag här på kontoret och fantiserar, jag borde ha parkerat min bil bakom den fula bilen för att sedan bara skita i hela grejen. Då är det hans sak att ta reda på vem jag är och be mig lite skenant att flytta på bilen. Jag hade självklart svarat att han snällt får vänta till klockan 17:00 då jag slutar mitt jobb. Läxat upp honom med ett och annat vad gäller privata parkeringar för att sedan lägga på luren och vara väldigt nöjd.
Jag satt inte ens en futtig lagg på hans ruta. Ingenting!
Solen lyser även idag
Godmorgon!
Inatt har jag sovigt fruktansvärt dåligt. Vred och vände mig i flera timmar innan ögonen äntligen slog igen. Dålig sömn är lika med en irriterad och trött lady. Hur ska jag orka jobba.
Jag sitter med min kaffekopp i handen, min nya fina kaffekopp som jag fyndade på Åhlens i veckan. Denna härliga kopp som serverar mig rykande varmt kaffe varje morgon kommer att bli min bästa vän. Innan jag började mitt nuvarande jobb så hatade jag kaffe, jag gillade inte ens lukten av det. Nu, nu dricker jag säkert 5 koppar om dagen. (Iofs hinner jag inte få i mig allt innan det blir kallt och häller ut det. Så säg iaf 3 koppar.) Kaffe och kontor har en koppling, helt klart.
Klockan tickar på och här sitter jag med struntprat.
Återkommer under dagen.
Inatt har jag sovigt fruktansvärt dåligt. Vred och vände mig i flera timmar innan ögonen äntligen slog igen. Dålig sömn är lika med en irriterad och trött lady. Hur ska jag orka jobba.
Jag sitter med min kaffekopp i handen, min nya fina kaffekopp som jag fyndade på Åhlens i veckan. Denna härliga kopp som serverar mig rykande varmt kaffe varje morgon kommer att bli min bästa vän. Innan jag började mitt nuvarande jobb så hatade jag kaffe, jag gillade inte ens lukten av det. Nu, nu dricker jag säkert 5 koppar om dagen. (Iofs hinner jag inte få i mig allt innan det blir kallt och häller ut det. Så säg iaf 3 koppar.) Kaffe och kontor har en koppling, helt klart.
Klockan tickar på och här sitter jag med struntprat.
Återkommer under dagen.
Det verkliga livet
Nu, nu är jag redo för att skriva igen. Jag har saknat skrivandet fruktansvärt mycket.
Jag hade tidigare en blogg som gick bra, fick mig många besökare per dag och folket verkade gilla mig och min blogg. Tråkigt nog - av personliga skäl la jag ner min blogg. Skälen går jag inte in på, det hoppas jag och tror att Ni har förståelse för.
Nu blickar vi framåt och lever livet i en småstad...
Jag hade tidigare en blogg som gick bra, fick mig många besökare per dag och folket verkade gilla mig och min blogg. Tråkigt nog - av personliga skäl la jag ner min blogg. Skälen går jag inte in på, det hoppas jag och tror att Ni har förståelse för.
Nu blickar vi framåt och lever livet i en småstad...
