Småstadsliv
Sprang ut en snabbis på lunchen idag för att köpa mig ett nytt litet block att ha i väskan. Jag blir alltid lika förvånad varje gång jag går ut på stan över allt folk som bara går omkring och hänger.
- Är alla lediga? Jämt? (och detta är inte bara mellan lunchtid)
Jag kikade även in en sväng på min bästa skoaffär i stan och där hängde dom, stövlarna som jag måste ha! Självklart dyra vilket gör att jag måste tänka över hela köpet 1 eller 2 ggr. Jag är redan nu fullt medveten om att jag kommer köpa dom, behöver bara lite tid till att smällta priset.
Bor man i en småstad som jag så vet alla vem man är. Jag är (enligt mig själv) en helt vanlig kvinna i mina bästa år med sambo och barn. Jag är lyckligt lottad med ett bra jobb som ger mycket pengar, en underbart fin dotter och sambo. Under min tid på högstadiet samt gymnasiet så var jag en av dom "populära" (om man får vara så självtrogen och säga så?) Vilket störde många, tydligen sitter det fortfarande i. Det märks klart och tydligt när man går omkring på gågatan här i stan. Folk tittar och letar efter saker att skvallra om. Jag har aldrig tidigare brytt mig i det men jag känner nu att jag börjar. Jag är en människa som älskar mode och kläder och försöker att hänga med så gott det går. Jag gillar inte att sticka ut med märkvärdiga väskor eller hattar. Men ett par snygga skor till ett par schyssta jeans borde få vara okej.
Kommentarer
Trackback
